söndag 25 december 2011
tisdag 6 december 2011
6 dec.
6 dec.
Berätta om bloggarna du läser.
Noscarlett - Den här bloggen har jag läst varje dag i flera år. Hon skriver roligt, ärligt. lättsamt. Gillar hennes språk. Under åren har hon hunnit få två barn.
Tyras - Typisk blogg som är härlig att drömma sig in i någon annans liv. Hon är snygg, framgångsrik men som också skriver ärligt om hur hon gått in i väggen.
Fotbollsfrun - så underbara livsskildringar, rå ärlighet och skildring av livet med typ 100 barn och en fotbollsspelande man.
Elin - Min goda vän Elin som skriver om vardagen och lägger upp superfina bilder.
Busblomma - lyckobloggen! Härliga fd jobbarkompisen Jenny skriver om sitt liv, hennes dotters härliga kloka kommentarer och tankar om livet i allmänhet.
Tove -Tovees nya blogg!
Bienvenido - Emelies härliga blogg med massor av bilder och filmer!
BLAND ANNAT!
Berätta om bloggarna du läser.
Noscarlett - Den här bloggen har jag läst varje dag i flera år. Hon skriver roligt, ärligt. lättsamt. Gillar hennes språk. Under åren har hon hunnit få två barn.
Tyras - Typisk blogg som är härlig att drömma sig in i någon annans liv. Hon är snygg, framgångsrik men som också skriver ärligt om hur hon gått in i väggen.
Fotbollsfrun - så underbara livsskildringar, rå ärlighet och skildring av livet med typ 100 barn och en fotbollsspelande man.
Elin - Min goda vän Elin som skriver om vardagen och lägger upp superfina bilder.
Busblomma - lyckobloggen! Härliga fd jobbarkompisen Jenny skriver om sitt liv, hennes dotters härliga kloka kommentarer och tankar om livet i allmänhet.
Tove -Tovees nya blogg!
Bienvenido - Emelies härliga blogg med massor av bilder och filmer!
BLAND ANNAT!
Men ååh jag hinner ju aldrig ikapp! :P
Ja jag kan väl börja med att kopiera in mitt blogginlägg för ett år sen:
måndagen den 6:e december 2010
Åh underbara helg!
Tove kom!! Tove. Kom.
Efter ca nio månaders uppehåll fick vi äntligen kramas! Och prata. SOM vi har pratat :)
Vissa vänner har liksom fastnat i hjärtat, som en tatuering. Och tatueringar går inte bort i första taget!
Efter ca nio månaders uppehåll fick vi äntligen kramas! Och prata. SOM vi har pratat :)
Vissa vänner har liksom fastnat i hjärtat, som en tatuering. Och tatueringar går inte bort i första taget!
--------------------------------------------
Ett år är rätt kort tid. Så det var ingen jättestor skillnad då mot vad det är nu.. Men det som hänt sen dess är att jag hunnit sluta på jobbet, fått nytt jobb, blivit av med det jobbet.. Fått en ny vän - A, flyttat till våran nya fina lägenhet, rest.. man hinner mycket, men livet har inte ändrats nämnvärt!
måndag 5 december 2011
(Sent) 3 dec
3 dec.
Berätta om din bästa vän.
Först och främst: jag har många helt fantastiska vänner. Helt fantastiska som jag står mer eller mindre nära. Däremot vill jag inte räkna upp er för jag vill inte känna att jag missar någon. Ni som står mig närmst vet vilka ni är och hur mycket jag älskar er (hoppas jag).
MEN något som alla mina vänner är medvetna om är att jag har en extra speciell vän, som nog inte ens räknas som kompis utan mer som min syster.
Tove och jag hittade varandra på gymnasiet för 10 år sedan. I början var vi i samma "gäng" men inte närmst. Sedan åkte vi upp till mitt landställe en gång och där hittade vi varandra ordentligt. Relationen har på intet sätt varit enbart en dans på rosor, vi har bråkat, varit ifrån varandra, tagit avstånd, men alltid hittat tillbaka till varandra. Skrattat åt eländet och gått vidare. Detta har nog stärkt oss mycket, att vi inte har ältat, inte fördjupat oss.
Under en period i vårt liv var vi så olika. Vi förstod inte varandra och vi levde inte samma liv. Det som då hade kunnat skapa ett avstånd mellan oss för alltid, blev istället att vi omedvetet satte vår relation på pause. Ingen var arg, vi bara pausade. Sedan hittade vi tillbaka igen, starkare än någonsin.
Tove är en av få som känner hela mig. Som har sett alla mina sidor. Som sett min förvandling. Som vet mina negativa sidor och som kan hantera dom. Med Tove kan jag vara mig själv helt och hållet. Mot Tove kan jag vara helt ärlig, för jag anser mig vara en av få som ska kunna säga sanningen till henne. Om inte jag, vem?
Hon är den starkaste jag vet. Hon har en oerhörd drivkraft och vet vad hon vill. Dock är hon duktigare på att se framåt vad hon inte gjort och vad hon vill göra än vad hon faktiskt redan gjort och åstakommit. Vilket är synd och orättvist mot henne själv.
Hon är sämst på att se sitt eget värde. Bara under en minut önskar jag att hon skulle få se på sig själv som andra ser henne. Som jag ser henne. För man kan säga hur mycket som helst, men man tar inte in.
Ett exempel: Hon är grym på att sjunga. Har alltid varit. Jag har tyckt det sen vi lärde känna varandra och har försökt få henne att inse det sen dess.
I helgen (tio år senare) kommer hon till mig och säger: "vet du, det var några som hörde mig sjunga i helgen utan att jag visste om det, och folk kom in och frågade VEM ÄR DET SOM SJUNGER?? Jag veeeeet att du har sagt att jag sjunger bra och så, men jag har inte riktigt tagit till mig, för du är ju min bästis så du måste ju tycka att jag är bra...".
Jag är din bästis. Jag tycker du är bra. Men jag är också alltid ärlig, vare sig du vill eller inte (som du vet).
Jäkla långt inlägg detta. Men viktigt.
Det är inte det att jag inte kan leva utan dig. Jag vill bara inte.
Berätta om din bästa vän.
Först och främst: jag har många helt fantastiska vänner. Helt fantastiska som jag står mer eller mindre nära. Däremot vill jag inte räkna upp er för jag vill inte känna att jag missar någon. Ni som står mig närmst vet vilka ni är och hur mycket jag älskar er (hoppas jag).
MEN något som alla mina vänner är medvetna om är att jag har en extra speciell vän, som nog inte ens räknas som kompis utan mer som min syster.
Tove och jag hittade varandra på gymnasiet för 10 år sedan. I början var vi i samma "gäng" men inte närmst. Sedan åkte vi upp till mitt landställe en gång och där hittade vi varandra ordentligt. Relationen har på intet sätt varit enbart en dans på rosor, vi har bråkat, varit ifrån varandra, tagit avstånd, men alltid hittat tillbaka till varandra. Skrattat åt eländet och gått vidare. Detta har nog stärkt oss mycket, att vi inte har ältat, inte fördjupat oss.
Under en period i vårt liv var vi så olika. Vi förstod inte varandra och vi levde inte samma liv. Det som då hade kunnat skapa ett avstånd mellan oss för alltid, blev istället att vi omedvetet satte vår relation på pause. Ingen var arg, vi bara pausade. Sedan hittade vi tillbaka igen, starkare än någonsin.
Tove är en av få som känner hela mig. Som har sett alla mina sidor. Som sett min förvandling. Som vet mina negativa sidor och som kan hantera dom. Med Tove kan jag vara mig själv helt och hållet. Mot Tove kan jag vara helt ärlig, för jag anser mig vara en av få som ska kunna säga sanningen till henne. Om inte jag, vem?
Hon är den starkaste jag vet. Hon har en oerhörd drivkraft och vet vad hon vill. Dock är hon duktigare på att se framåt vad hon inte gjort och vad hon vill göra än vad hon faktiskt redan gjort och åstakommit. Vilket är synd och orättvist mot henne själv.
Hon är sämst på att se sitt eget värde. Bara under en minut önskar jag att hon skulle få se på sig själv som andra ser henne. Som jag ser henne. För man kan säga hur mycket som helst, men man tar inte in.
Ett exempel: Hon är grym på att sjunga. Har alltid varit. Jag har tyckt det sen vi lärde känna varandra och har försökt få henne att inse det sen dess.
I helgen (tio år senare) kommer hon till mig och säger: "vet du, det var några som hörde mig sjunga i helgen utan att jag visste om det, och folk kom in och frågade VEM ÄR DET SOM SJUNGER?? Jag veeeeet att du har sagt att jag sjunger bra och så, men jag har inte riktigt tagit till mig, för du är ju min bästis så du måste ju tycka att jag är bra...".
Jag är din bästis. Jag tycker du är bra. Men jag är också alltid ärlig, vare sig du vill eller inte (som du vet).
Jäkla långt inlägg detta. Men viktigt.
Det är inte det att jag inte kan leva utan dig. Jag vill bara inte.
fredag 2 december 2011
2 dec.
2 dec.
Berätta om staden som du bor i.
Jag bor numer i Gävle, som är Sveriges 13 största tätort. Som stockholmare älskar jag närheten till allt här. Här kan man cykla till det mesta man behöver, centrum, affärer, natur..
Gävle är väl mest känt för Gävlebocken (som ironiskt nog brann inatt), Gevalia och Läkerol.
Hmm... Äh. Hur intressant är detta, det är en liten söt håla jag bor i :)
Berätta om staden som du bor i.
Jag bor numer i Gävle, som är Sveriges 13 största tätort. Som stockholmare älskar jag närheten till allt här. Här kan man cykla till det mesta man behöver, centrum, affärer, natur..
Gävle är väl mest känt för Gävlebocken (som ironiskt nog brann inatt), Gevalia och Läkerol.
Hmm... Äh. Hur intressant är detta, det är en liten söt håla jag bor i :)
torsdag 1 december 2011
Personlig julkalender
Halkade in på denna blogg: Emily och blev superinspirerad! Jag kör (eller, ska försöka köra).
1 dec.
Berätta om dig själv
Jag heter Carina och är född och uppvuxen i Stockholm, Bromma. Växte upp i en vindsvåning i ett "fint område" där jag aldrig riktigt kände at jag passade in. Varje helg åkte vi upp till vårt landställe utanför Norrtälje, så jag är helt klart uppvuxen med mossa mellan tårna.
Jag är livrädd för att upplevas tråkig. Jag tycker att det är skönt att nysa. Jag tycker att det är jobbig att träffa nya människor samtidigt som det är det bästa jag vet. Jag är döv på ena örat. Jag målar. Jag är jättestökig, fast det är få saker som gör mig så stressad som stök. Jag är rätt klok. Jag pratar mycket. Jag skrattar och gestikulerar.
Jag lever ihop med världens bästa kille och jag inte har en aning om vad jag gjorde innan jag träffade honom. Han gör mig till en bättre människa och ger mig perspektiv på allt. Jag älskar vår vardag med vår lilla kattfröken Niia.
Jag har de bästa, finaste och snyggaste vännerna på hela jorden.
Så, nu mina vänner är det er tur!
1 dec.
Berätta om dig själv
Jag heter Carina och är född och uppvuxen i Stockholm, Bromma. Växte upp i en vindsvåning i ett "fint område" där jag aldrig riktigt kände at jag passade in. Varje helg åkte vi upp till vårt landställe utanför Norrtälje, så jag är helt klart uppvuxen med mossa mellan tårna.
Jag är livrädd för att upplevas tråkig. Jag tycker att det är skönt att nysa. Jag tycker att det är jobbig att träffa nya människor samtidigt som det är det bästa jag vet. Jag är döv på ena örat. Jag målar. Jag är jättestökig, fast det är få saker som gör mig så stressad som stök. Jag är rätt klok. Jag pratar mycket. Jag skrattar och gestikulerar.
Jag lever ihop med världens bästa kille och jag inte har en aning om vad jag gjorde innan jag träffade honom. Han gör mig till en bättre människa och ger mig perspektiv på allt. Jag älskar vår vardag med vår lilla kattfröken Niia.
Jag har de bästa, finaste och snyggaste vännerna på hela jorden.
Så, nu mina vänner är det er tur!
Edit..
Haha ville ni veta vad som var I paketet? :)
Små nail stickers (att han ens visste vad det är gör mig imponerad).
Nä längtar jag till imorgon bitti! <3
Små nail stickers (att han ens visste vad det är gör mig imponerad).
Nä längtar jag till imorgon bitti! <3
Världens bästa kille!
Har jag världens bästa kille eller har jag världens bästa kille?!
Blev såååå chockad när jag kom upp i morse och det låg ett papper utanför sovrumsdörren :)
Blev såååå chockad när jag kom upp i morse och det låg ett papper utanför sovrumsdörren :)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)