Jag har en "syster" (pappas frus dotter) som jag stod väääääldigt nära när vi båda bodde hemma. Hon var (och är nog fortfarande) den enda som verkligen kan se igenom mig. Hon kunde se mig, och sedan bestämt sätta sig på min säng och kräva att få veta vad det var som var fel. Det gick inte att dölja. Det är inte alltid jag uppskattat att inte kunna smyga med hur jag mår, men såhär i efterhand inser jag att det är få förunnat..
Hur som helst umgås vi a.l.d.r.i.g nuförtiden vilket är SÅ TRÅKIGT. Vi är liksom upptagna med våra liv, men varje gånga jag träffar henne inser jag hur mycket avsaknaden av henne i mitt liv smärtar mig.
Så sagt och gjort åkte jag över till Uppsala i torsdags för att UMGÅS.
Dubbelmys.
Det började med att jag fick rygg, nack, handleds och allt möjligt-behandling hemma hos henne då hon är kiropraktor, vilket var helt underbart med min skuttiga rygg (förresten har jag typ träningsvärk idag, är det normalt..?) Sedan åkte vi till Gränby centrum och åt lunch och babblade, sen gick vi och kika i affärer ingen av oss minns för att vi bara babblade och sedan åkte vi hem igen och mös med alla djuren (en hund, två kissar) och babblade lite till innan hon skjutsade mig till stationen.
Såå, det är nog ungefär som om man slutar äta godis (inte för att jag någonsin gjort det, men jag kan tänka mig känslan :P) - man inser direkt vad det är man egentligen saknat, och sedan går det inte att låta bli!
Hoppas det blir så för oss.
 |
| Jag och Floppe! Världens mojsigaste hund! |
 |
| Doris! Kissen med kanske världens längsta svans..?! |
